• ♥ Jag kräks inte efter maten.
• ♥ Jag räknar inte kalorier i varje tugga som jag stoppar i munnen.
• ♥ Jag väger mig inte sex gånger per dag.
• ♥ Jag kan handla något spontant till mellanmål om jag är iväg.
• ♥ Jag tillåter mig själv att äta mer än 1200 kalorier per dag.
• ♥ Jag kan äta offentligt utan att få panikångest.
• ♥ Jag kan unna mig choklad utan att behöva gå en mil efteråt.
• ♥ Jag kan äta mat och njuta av den.
• ♥ Det första som jag tänker på när jag vaknar är inte längre mat och vad jag kan/får äta under dagen.
• ♥ Jag är inte rädd för diverse livsmedel.
• ♥ Jag tränar för att det är kul och för att jag älskar det - inte för att jag måste bränna bort allt jag ätit.
• ♥ Jag har inte ångest i flera veckor för att jag ska äta borta och inte vet exakt vad maten innehåller kalorimässigt.
  
  
  Jag kan inte förstå att detta var min vardag för bara några år sedan.
  När jag träffade Martin i början så fick jag gå hem mitt i natten(!) på grund av magsmärtor (jag åt inte och det gjorde att jag hade ständiga magproblem)
  men eftersom att mat-trixande var min hemlighet så ville jag inte säga något.
  Min barnmorska var den som fick mig att börja äta mat igen. Hon förstod nog inte där och då hur mycket hennes ord skulle påverka mitt liv, men jag lyssnade och tog till mig att jag faktiskt hade ansvar för en människa i min kropp som behövde bra näring.
  Såklart var även Martin en väldigt stor hjälp för mig och jag är så tacksam för att han lyssnat och funnits för mig, oavsett vad.
  Jag önskar verkligen att alla där ute som har problematik med maten har en person som kan stötta dom.
  Ta er mod och berätta för någon ni känner att ni kan lita på, för det finns ett liv utan ätstörningen.
  Det är ett liv med så mycket mer innehåll än punkterna ovan.
  Ta hand om er!
  
  

N y  v e c k a   m e d   n y a   m ö j l i g h e t e r  !
Jag har haft en fullspäckad helg med massor av arbete, men idag är jag ledig och hemma med mini. 
Vi har precis kommit hem från en kall men skön promenad och mini somnade som en stock en liten bit in på promenaden, så jag passade på att lyssna på ett avsnitt podd från Styrkebyrån. Vardagslyx för mig att kunna lyssna på en podd och gå en skön promenad med den mest viktiga personen i mitt liv.

När vi ändå skulle gå ut så passade jag ävenpå  att gå bort till en sådan där container där man kan skänka bort kläder.
Jag vet inte hur ni funkar, men jag behåller gärna plagg för sentimental-relaterade känslor trots att jag inte ens kan ha plagget längre.
Men, när jag insåg att mina träningskläder inte längre får plats, så tog jag tag i saken och jag samlade ihop tre knökfulla påsar med mina gamla baggyjeans, hoodies, snygga t-shirts och säkert tio(!) bhar som jag knappt använt.
Även mina "skinnyjeans" fick lämna garderoben. Jag tänker inte titta på dom en endaste gång till och känna att min kropp inte duger för det gör den banne mig visst. Punkt slut. 
Det var en enorm lättnad att få ut dom ur min garderob så att dom inte ligger där ständigt och påminner mig om att jag fått bredare höfter och säkert har tio kilo kvar från mina graviditetskilon. Jag tänker inte undermedvetet trycka ner min självkänsla så fort jag tittar i min garderob. 
Jag accepterar att en graviditet har format om min kropp, men jag lär mig att älska min kropp varje dag och nu när jag bygger om den med muskler så gillar jag den!
Att vara stark och ha ork över att leka med min son väger upp över mina gamla ätstörningar och kaloriräknande.
Min kropp är min och det är jag tacksam över.
Den där osäkerheten finns liksom inte på samma sätt och jag går inte runt och oroar mig för mina lår eller min mage. 
Att det skulle ta tjugosex år att acceptera min kropp är skrämmande, men jag är så stolt över mig själv att jag har lagt det bakom mig.
GI-mat och  lördagsgodis är så mycket bättre än kroppsångest, panikattacker och tårar.
Vi är alla fina precis som vi är!

Nej, nu ska jag dricka en proteindrink från Fitnmessguru och sen ska jag plocka ihop här hemma innan mini vaknar.
Kramar på er!!

Godmorgon! 
Hoppas att allt är bra med er och att ni är taggade på helg. Själv så arbetar jag hela helgen, så jag passar på att bebismysa så mycket jag bara kan idag.
Idag är det vilodag från gymmet för min del eftersom att våran nya säng kommer bli levererad någon gång mellan 9-15, så jag får hålla mig hemma.
Men lite hemmaträning kan jag nog klämma in under minis vila, så det är ju alltid något. Bygga armar är ju målet just nu så jag kämpar på med mina hantlar här hemma om inget gymbesök ges.

Jag nämnde ju förresten en bok i mitt inlägg igår och jag tänkte passa på att skriva lite om den;


GI i praktiken av Ola Lauritzon

Jag och Martin har sedan några veckor tillbaka försökt att leva efter GI-metoden eftersom att vi anser att det är det som passar oss bäst här hemma.
Inget krångel eller konstiga livsmedel, utan mindre snabba kolhydrater och socker. Det låter så enkelt när man skriver det, men det är svårt det där med att hålla sig borta från socker.
Vi försöker hålla oss till godis en dag på helgen och så äter vi fullkornspasta, chiabröd och mer grönsaker och frukt. Inga konstigheter alls!
Jag höll upp från socker mellan 1 januari till i augusti på minis födelsedag och åt inte det minsta socker. Jag mådde så bra och mitt humör var stabilt.
Nu när jag slarvat med kosten nu på senare tid så har liksom allt blivit.. lite sämre. 
Mitt humör svajar, jag är konstant sugen på onyttigheter, jag småäter och sköter helt enkelt inte min kost.

Så, jag läste på om livsstilsförändringar och hittade då GI-metoden, som inte är någon diet utan går ut på att helt enkelt välja livsmedel som inte påverkar insulinnivåerna i kroppen, som gör att man blir fet. Hur bra låter inte det?
Jag har läst i timtal på internet och jämfört diverse olika för och nackdelar med GI och jag måste säga att jag är helt såld.
Det som tilltalar mig mest är att det inte är någon diet, utan ett verktyg till att välja hälsosamma altenativ i vardagen.

Från första januari så ska jag köra steg 1 - som är en kickstart för oss som behöver bli av med några kilo fett eller sötsuget.
Det kommer att pågå i fyra till sex veckor och jag är SÅ taggad på mitt nya liv.
Träningen går så bra nu och jag vill att kosten gör detsamma!


En bild som jag tog igår. Som ni ser så har jag massa onödigt fett som jag vill ha bort, då mina muskler inte alls framträder så som jag vill att dom ska.
Men det ska det bli ändring på!

Igår när jag och min svärmor var iväg för att fika på Espresso House så passade vi på att kika runt i lite affärer då det är superrea överallt den här helgen.
Jag passade på att gå in Kappahl för att se om mina absoluta favoritjeans fanns inne i en storlek mindre än de jag har nu (då dom blivit för stora i midjan så jag går och spänner ut magen för att inte tappa dom) och visst fanns dom inne - men de gick knappt upp över låren?
Jag har alltså ett par 42:or som är stora i midjan, men 40:or är för tighta för att få upp över låren - hur fasen gör jag då?!
Vart köper alla andra tjejer som tränar sina jeans någonstans?
Jag har liksom inte "stora" lår så, men dom är ju stora för att jag styrketränar väldigt tungt och har därför fått rätt bra lår på köpet.
Jag vill ha mjuka och följsamma jeans som gör att jag kan leka med min son, samtidigt som att dom ska sitta snyggt och vara smickrande för min figur.. Dom får gärna vara lite högre i midjan då jag tycker att det är skönast så.

Vart hittar jag byxor för tjejer som tränar?



Nog för att jag ÄLSKAR träningstights - men jag kan ju tyvärr inte alltid ha det på mig. Dessa är mina absoluta favoriter rent utseendemässigt.
Kvalitén däremot är inte mycket att hurra över. 

Jag blev så upprörd igår när jag läste kommentarerna på en av Sveriges största bloggar, angående hennes kropp.
Så fort hon har gått upp eller ner i vikt så tar sig främmande människor rätten att påpeka hur den ser ut, vad som förändrats och hur hon borde äta och leva.
Jag trodde på fullaste allvar inte mina ögon när flera kommentarer som löd något i stil med "du är så smal och snygg nu!" "gud så hälsosam du ser ut nu när du gått ner i vikt" eller "men man ser ju att du gått ner MASSOR i vikt. Du som påstått att du var stolt över din före detta kurviga kropp."trillade in i kommentarsfältet.
Med tanke på mina egna erfarenheter så vet jag att hälsosam inte är samma sak som att vara smal eller tjock - utan vilka val man väljer att göra i sin vardag, att ta hand om sin kropp och behandla den med värdighet och respekt. 
Min stora fråga är följande; är smal samma sak som snygg? Är smal samma sak som hälsosam? Är tjock samma sak som ful? Är tjock samma sak som ohälsosam?

Precis som jag anser att självsvält är en psykisk sjukdom i botten, så anser jag också att en övervikt som kommer från hetsätning är en ätstörning även det.
Men, vad är det som säger att bara för att man är väldigt smal eller väldigt överviktig, inte är hälsosam ändå?
Kanske har man genetik som gör att man har otroligt svårt eller lätt för att gå upp eller ner i vikt.
Precis som att det finns personer som dagligen kämpar för att gå upp i vikt, så finns det dom som kämpar för att bli av med den.
Man kan ju tyvärr inte styra över allt med sin kropp. 

För enligt mig så borde ju fokus trots allt grundas i om personen i fråga mår bra, har hälsosamma kostvanor (balans) och trivs i sin egen kropp.
Vad vågen sedan visar är för mig är rent ointressant, för vem är det egentligen som har bestämt att vi ska rankas upp efter vikten på vågen, på om våra nyckelben är synliga eller om vi har stora lår? 
Samhället är så sjukt och någonstans så vill jag verkligen bara någon människa med stort inflytande bara säger att DU DUGER. Punkt.
Att Pro ana sidor fortfarande cirkulerar runt på internet (googla) gör mig helt knäckt.
Jag var själv en vilsen trettonåring som valde att bli medlem på ett sådant forum där man bokstavligt tävlande och uppmanade varandra till svält.
Frågor som "hur döljer jag min viktnedgång för mina föräldrar" eller "hur glömmer jag att jag är hungrig" dök ständigt upp och där och då insåg jag inte hur sjuk jag var i huvudet. Aldrig någonsin mer ska jag misshandla min kropp så igen! ALDRIG.


Jag skriver det här inlägget i hopp om att någon läser detta och tar det tills sig. Vi är alla vackra precis som vi är.
Oavsett undervikt/normalvikt/övervikt - så är just du superVIKTig. Glöm aldrig det, snälla ni.

Bild tagen i september 2015. Jag var gravid i vecka 6 utan att veta något och levde på
max 1200 kalorier om dagen och grät mig till sömns vissa kvällar, på grund av ångest eller hunger.
Jag fick alltid höra hur snygg och smal jag blivit när jag hade gått ner i vikt, men egentligen så skrek jag inombords varje gång någon påpekade min kropp - för enlig mig var jag ett "äckligt missfoster som var värdelös och som ingen kunde älska."
Jag vill inte ens veta vart jag varit idag om jag inte fått reda på att jag var gravid..

Favorit-träningsplagg? Helt klart mina tights från Rönisch! Dom andas och håller allt på plats. Att dom dessutom är 3/4 i benen är ett stort plus, för jag älskar att träna i shorts.
Favoritövning för ben? Donkeykicks är en relativt ny favorit. Annars gillar jag liggande benpress extra mycket! Kanske för att det är den övning som jag är absolut starkast i? ;)
Bästa träningsmusiken? Beror helt på humör och vilken muskelgrupp jag tränar. Men kör jag styrke rent generellt så lyssnar jag helst på Slipknot, Linkin Park, System of a down eller något annat som är riktigt argt. Tränar jag kondition så älskar jag Ramones eller alla typer av reggae! När Generalen,Kaptenen eller Syrran kickar igång så kan man ju inte vara på dåligt humör och tiden går så mycket snabbare då!
Med eller utan träningspartner? Med min svärmor - annars ingen alls. Jag är oftast så fokuserad och vill ha träningen på mitt sätt att jag inte har tid för något eller någon annan.. haha!
Det bästa med att träna? När man sätter nya personbästa och känslan efteråt när man är energisk men samtidigt helt slut. Träningen är min terapi och jag älskar varje sekund av det. Visst, alla pass är och kan inte alltid vara superkul, men generellt så är det något av det absolut bästa jag vet här i livet.
Om du bara får fokusera på en muskelgrupp i en hel vecka, vad hade du då valt? Ryggen hade jag nog valt, för den är så rolig att träna.
I vilken muskelgrupp är du svagast? Bröst tror jag.. Eller axlar. Men jag fokuserar på två överkroppspass i veckan nu istället för ett. Här ska byggas överkropp!
Vem eller vilka är dina inspirationskällor? Min lillebror är nog min absolut största idol. Hans utveckling har varit grym och så älskar jag honom som person med hans värderingar och bemötande av andra människor. Att han sen ser trevlig ut och är enormt charmig ger ett extra stort plus såklart ;)



Min favorit. När jag började träna med denna maskinen så tog jag 50 kilo. Nu, cirka 8-9 senare så tar jag 150 kilo!



Mina älskade tights från Rönisch.

Hej Elin och tack för din fina kommentar! Gud så glad jag blev av dina ord!
Grattis till graviditeten och lycka till med kejsarsnittet. Jag tycker det är lika fantastiskt varje gång man ser en gravid kvinna nu efter att jag själv genomgått processen och har fått uppleva den stora förväntan och lyckan som man fylls av :)

Av egna erfarenheter så vill jag tipsa dig om följande;
- Din kropp har genomgått en stor resa och förvandling under nio månader. Kräv inte för mycket av den i början, utan testa dig försiktigt fram med små promenader och lyssna på din kropps signaler.
-Älska och respektera din kropp trots något extra kilo, någon bristning eller muffinmage. Den har gett dig livets absolut största gåva.
- Lyssna INTE på någon annan om denne person har åsikter om din kropp eller vikt. Alla är olika personer med olika förutsättningar.
Vissa människor får snabbt tillbaka sin gamla kropp igen, medan vi andra får läsa oss att älska vår nya kropp.
- Njut av bebis och stressa inte runt i onödan. Dom är trots allt bara små en gång i livet och varje steg i utvecklingen är så häftig att se.

Stor kram till dig och lycka till med din skatt!

Hörrni, jag måste dela med mig av vad som hände mig igår när vi skulle shoppa.
Jag som alltid innan har gråtit och/eller vägrat att prova kläder i hela mitt liv, kände mig såpass säker i mig själv att jag tog in säkert sju plagg i provhytten med inställningen att fyra av dom i alla fall skulle sitta snyggt. 
Till min stora besvikelse så satt ingenting varken fint eller särskilt smickrande och det var som en stor käftsmäll, om jag ska vara ärlig.
Förut har jag inte ens provat plagg, eller haft inställningen redan innan jag ens provat kläder, att plaggen ändå kommer vara "fula på ett sådant äckligt fetto som mig)
men igår hade jag självförtroende, för jag SKA vara snygg på lördag. Punkt slut.
Att stå i provrummet med en tröja som korvar sig och som är för kort i modellen (jag har lång överkropp) fick tårarna att bränna bakom ögonlocken.
Tjugo kilo och sextiosju centimeter senare - och jag kan inte köpa kläder som sitter snyggt.
Jag ville ärligt bara ställa mig och storgråta i det där jäkla provrummet och aldrig mer gå därifrån, så folk slapp se mig.

Då säger min sambo; "Du är varken tjock eller äcklig, eller vad du än tänker för elaka saker om dig själv just nu.
Det är kläderna som inte passar din kropp. Inte din kropp som inte passar kläderna."
Alltså, denna fantastiska människa är banne mig det bästa som finns!  ♥

Så jag skakar av mig gårdagens händelse och blickar framåt.
Imorgon SKA jag hitta det perfekta plagget - som är skapat för min kropp.



Min älskade kropp. Jag ska aldrig mer hata dig. Du har gett mig världens mest underbara son och jag
respekterar dig så enormt för att du ens fungerar, trots alla år av misshandel i form av ätstörningar i diverse utföranden.
Förlåt.

Jag försöker stanna upp någon gång per dag och reflektera över vad jag uppskattar med mitt liv.
Vissa dagar rullar faktiskt bara på och ibland värdesätter man inte saker i sitt liv, för att man tar det förgivet.
Det är rät dumt egentligen, för man vet aldrig hur saker och ting blir. 
Här nedan är en lista på saker som jag uppskattar just nu. Vad uppskattar du lite extra idag? Lämna gärna en kommentar och dela med dig!

Min son.
Han är meningen med att jag andas. Han är luften i mina lungor och jag kommer alltid att sätta honom i första hand.
Jag känner mig så välsignad över att få vara just hans mamma! 
Livet fick en helt ny mening när han kom till oss och han ger mig så fruktansvärt mycket kärlek!
Ibland när jag tittar på honom så blir jag så varm och stolt över att han är min son, att jag börjar gråta.
Snacka om att jag kommer vara den pinsamma morsan som gråter på skolavslutningar och lucia.. Haha!

Min viljestyrka.
Jag har kommit så sjukt långt med min viljestyrka och envishet. Det gäller inte bara träningsmässigt, utan även mitt välmående och hur jag prioriterar i vardagen.
Absolut kan jag vara svårstartad, men när jag väl ger mig fan på något så gör jag det verkligen helhjärtat.
Sen har vi alla sämre dagar och bättre dagar, men jag strävar varje dag för att uppmå mina mål, både fysiskt och psykiskt.

Hösten.
Alltså, detta underbara väder! Jag är avslappnad och njuter av långa promenader i solen, lekplats-besök med sonen, solnedgångar och havsdoft.
Jag vet inte om det är hösten jag är förälskad i, eller om det är livet i sig. Vad det än är så är jag så lycklig nu och jag vill alltid ha det såhär!

Min fina sambo.
Jag kan inte ens beskriva kärleken till den här människan. Han har gett mig så mycket fint här i livet och jag ser verkligen fram emot alla år som vi har framför oss tillsammans. Han är mitt livs kärlek!

Mina vänner.
Jag är ingen person som har en massa vänner, men jag har däremot samlat på mig några få, nära vänner som jag verkligen tycker om att umgås med.
Vissa har jag haft i mitt liv i flera år och vissa har jag fått på äldre dagar. Jag älskar dom alla och jag är så tacksam över att få ha dessa människor i mitt liv
och att dom finns för mig. Tack fina ni!

Jag vill passa på att tacka er alla som går in och lämnar kommentarer och gillar mina inlägg!  ♥
Om jag ska vara ärlig så har jag varit lite rädd för att få elaka kommentarer (oftast är ju folk trevliga på internet, men så finns det ju folk som fortfarande gottar sig med att vara elaka på nätet) men hittills så har jag BARA fått snälla ord skrivna till mig!
Ni som skriver fina ord och peppar, ni är underbara. Ni som tänker elaka saker och inte skriver dom, ni är minst lika underbara.
Det är så skönt att kunna logga in på bloggen och inte behöva vara orolig för att jag ska behöva mötas av fula och nedvärderande ord.
Det känns så himla roligt att kunna få vara öppen om mina med -och motgångar utan att höra att jag är dålig eller ful.
Nu har jag ju kommit såpass långt att jag inte varje dag trycker ner mig själv med elaka ord och då är det en ännu större befrielse att ni därute är snälla mot mig också.
Alla är vi människor med olika bagage och upplevelser i livet, så ödmjukhet kommer man enormt långt med.
Varför hata när man kan sprida kärlek? 

Tack för att ni finns och för att ni följer min stora resa! ♥